Vill veta och känna att jag klarar av 1 mil

Fotbollen var så värdefull

Träning och rörelse har alltid varit en så stor del av mitt liv och mellan 9 - 25 års ålder spelade jag fotboll. 

Att ha en regelbunden träning var så värdefullt under uppväxten! Under sommaruppehållen var det vid flera tillfällen som mamma konstaterade att nu behöver verkligen fotbollen börja snart för att jag var så sur och irriterad när jag inte tränade som vanligt. Jag gjorde ett kort och tappert försök med fotbollen igen när jag var 39 år. Det var superkul men det blev bara en säsong. Det blev tyvärr några skador och en del rehab under den säsongen. Oavsett så var det så kul att exempelvis värma upp innan matcherna, känna pirret och att få spela match en sån där fin sommardag en sista gång. 

 Löpningen

Runt 2017 efter jag fått mina två barn så började jag springa med ett fokus. Till en början var mitt mål med löpningen att komma ut och göra det regelbundet. Det var så jobbigt att komma igång efter flera års uppehåll. Det började med en runda inne i Uppsala som var dryga 4 km som jag tog mig runt regelbundet. Vi hade utmaningar min man och jag i att klara ett visst antal löppass som hjälpte oss få dem bli av. När jag väl landat i att löpningen fungerar för mig så blev målet att klara av att springa 1 mil. Min största drivkraft som jag hade med mig under den tiden var om något skulle hända mina barn till exempel att en "tjuv" skulle ta dem (jag tänkte verkligen så), då skulle jag veta att jag klarar av milen och det borde ge mig något försprång.

Nya planer för 2026

Hösten 2018 sprang jag mitt första halvmaraton och den känslan efter målgång var helt underbar och gav sån mersmak! Den första halvmaran hade aldrig hänt om jag inte hade sprungit med min kusin. Det finns inget mera värdefullt än en kompis när det är dags för lopp och att ha någon att prata med efteråt!

Nu har det blivit över 10 halvmaraton och nu 2026 har jag två halvmaraton och en riktig  mara (min första!) bokade.